Kroppen: Livmodern växer mer och mer och det är vanligt att man känner lite molvärk av och till. Andra typiska symtom är att man känner sig hungrigare än normalt, det kan bero på att fostret samlar på sig fett.

Fostret: Skelettet är synligt på röntgenbilder.
Det bildas nu ett värmereglerande fettlager på ytan av kroppen. Underhudsfett bildas och det hjälper barnet att reglera kroppstemperaturen efter födseln. Nu har den första avföringen börjat samlas i tarmen, denna avföring kallas mekonium och är grönsvart och kletig i konsistensen.

Annah: Jag säger bara en sak, såååå trött!! Måste sova middag varje dag :D, och då är jag oftast så trött att ögonen går i kors. Här om dan när jag skulle pausa lite så var jag så trött att jag glömde bort att andas ordentligt, inte trevligt alls!
Illamåendet behöver vi ju inte prata om. Längtar massor tills UL och nu är det "bara" 18dagar kvar (låt dom gå fort!).
Men har inte kännt något i magen och blir lite orolig, tänk om h*n inte lever?!
Baby lyssnar på magen lite då och då, men hör inte så värst mycket. Han säger att det låter som ett akvarium :)

en av dom där fåtalet?
Vad det än är så är det oftast så.

De flesta kvinnor slipper illamåendet och kräkningarna efter de första tre månaderna,
och endast ett litet fåtal har problem 4-5 månader fram i graviditeten.

Så fortsätter man läsa och blir ganska så nöjd haha

Om du känner av morgon-illamående, ät lite innan du går upp ur sängen.
Du ska inte gå upp och kissa eller hämta maten först, då fungerar det inte!.
Din partner kan ge dig frukost på sängen eller så kan du förbereda en frukostbricka som står klar vid din säng när du vaknar, eller ha ett kexpaket intill sängen.

Förlåt om jag tjatar om mitt illamående, men jag måste gnälla ur mej det :)
Det blir som värre och värre varje dag :S. Får inte behålla något alls längre :(

Nu fick jag tummen ur och beställde mej ett par "ordentliga" skor.
Hoppas jag att det är iallafall, får testa och är dom inte sköna så är det ju bara att skicka tillbaka.
Knytbandet såg så himlarns fint ut på tjejen på bilden så måste ha jag med ;)
Byxorna såg helt okej ut och ett superbra pris, men dom ser lite skräckade ut mellan benen men får ha länge toppar på mej över så det inte blir allt för tokigt haha.
Trosor var ett måste, inte skönt med låga längre ;) Börjar fundera på om bebin ligger lite halvt ute i rumpan på mej också eftersom alla min trosor sitter på trekvart haha.

Det här med graviditet, mycket skum grej ändå.
Att man skapar en helt ny människa i kroppen.

Hittade en kul grej på internet där man ser hur alla kroppens organ flyttar runt i kroppen när barnet växer.
Jag säger bara "Helt galet!"

Här hittar ni det http://www.umm.edu/pregnancy/000088.htm

När gick erat illamående över?
Om ni nu ens var illamående :)

Tänkte berätta lite om hur den här lilla "myran" kom till, ja hur den kom till förstår nog alla men från beslut till att det vart ett streck till stickan :)

Det var så att i augusti förra året skulle jag plocka ur min spiral som suttit i fem år.
Just den månaden var mensen försenad över 1vecka och det hade aldrig hänt under alla dessa fem år utan den har alltid varit regelbunden. Tänkte att "Oj kan man bli på smällen även fast spiralen sitter kvar och bästföre datumet gått ut?".

Gjorde ett test hos BM (barnmorskan) när jag plockade ut den och det visade såklart negativt.
Vart då lite små besviken fast jag alltid vart den som absolut aldrig ville ha barn.
Baby har velat haft barn länge och vi pratade om jag skulle skaffa något nytt preventinmedel eller om vi skulle sattsa på bebis istället. Det vart det sist nämnda.

Det jobbades på det en månad, två, tre osv... Vi räknade ut vilka dagar som skulle vara dom bästa, köpte ägglossningstester och läste alla tips som fanns. Men inget hände
Förrutom att man vart "sken-gravid" alla dessa månader och tyckte man kände av alla symptomer direkt. Man blir verkligen helt galen när man försöker bli med barn och det inte går.

Tillslut så gav jag upp i februari/mars och ställde in mej på att utbilda mej till frisör till hösten istället och strunta helt i barn. Vi kunde ju ta det nån annangång, så viktigt var det väl inte. Så bebistankarna försvann lika fortsom dom kom, typ ;)

I mitten på april skulle vi åka på semester till Aruba och det var just då jag skulle ha mens.
Fick ringa doktorn och få piller som skjuter på den utskrivna. Dom funkade super och ingen mens kom, inte ens när jag hade slutat med dom.
Vad nu?! Det stod ju att den skulle komma 2-3dagar efter sista piller, en vecka gick och den hade fortfarande inte kommit. Baby skämtade och sa "du kanske är med barn". Men nej det fanns inte på världskartan vi hade ju inte varit aktiva just den perioden, den månaden. Efter 2veckor så tänkte jag att det är väl lika bra att göra ett test, och där kom det.
TVÅ streck istället för ett, PANIK!

Jag visste inte vad jag skulle göra, bara stod där och skakade och kollade på testet.
Det måste vara något fel, men nej 99,5% säkert. Helvete!
Vad f*n gör jag?! Som tur var så kom Alma precis efter och jag hade någon att prata med, visserligen så var hon kanske inte världen bästa stöd just då, utan bara sa "mamma Annah".
Berättade för Baby och han vart såklart jätteglad men ville ändå att vi skulle testa igen, för det kanske inte stämde? (varför litar man aldrig på ett grav-test?)

Jag visste fortfarande inte vad jag skulle göra.. Men eftersom det vart som det vart, så var det nog menat att bebin skulle komma. Jag vart inte helt överlycklig som jag hade blivit någon månad tidigare, bara chockad och hysterisk.
Kommer jag verkligen klara det här? Var den vanligaste frågan som cirkulerade i huvudet.

Det vet jag fortfarande inte om jag kommer att göra, men det ordnar sig.
Jag har fortfarande inte kännt det där stora lyckoruset över att bli mamma och jag fattar fortfarande inte att det är sant.
Känns ganska hemskt att säga.. Men jag tror att det kommer när vi varit på vårat ultraljud och jag sätt att det verkligen är en bebis där inne. Och såklart så är jag glad, men inte sådär superglad som jag trodde att jag skulle bli.

Så ja tipset till er där ute som försöker skaffa barn men det händer inget. (mycket vanligare än vad man tror)
Slappna av! Det kommer när ni som minst anar det ;)

Jag vet själv hur det var att höra dom orden (slappna av) när vi själva försökte som mest. Man blir galen!
Man ville helst att det fanns ett piller som man tog och "pang" så var bebin där i magen.

Jäklarns vad långt det blev, hoppas att ni orkade läsa igenom.
Och lämna gärna en kommentar :)

ps igen. Det går tydligen inte att kommentera detta inlägg, vet ej varför.
Så kommentera det under isåfall.

Lite "sen" med detta, men det gör ju inte så värst mycket.
Det är nog kanske inte så många som är intresserade av vad det står, kanske bara det jag har att säga haha.

Kroppen: Nu kan man ofta se att man är gravid, i alla fall om man bär tunna trikåkläder. Försök att ha lite ledigare kläder som inte klämmer åt om magen. Kanske är det till och med dags att införskaffa mammakläder. Muskulatur och skelett är nu så pass utvecklat att det vanligt att man börjar känna fosterrörelser, men det kan lika gärna dröja tills vecka 22-24 innan man med känner något. Ditt hjärta pumpar 20 % mer blod än tidigare och det kommer öka upp till 50% i slutet av graviditeten.

Fostret: Fostret mäter cirka 16 cm och väger omkring 100 gram. Fingernaglar har bildats och fostret kan rynka pannan, röra ögonen och svälja. Fostret kan även ta tag i navelsträngen och börja undersöka det vattenfyllda rummet som det befinner sig i. Det omges av ungefär 1,5 liter vatten som byts ut flera gånger per dygn vilket behövs eftersom fostret kissar ungefär med 45 minuters mellanrum. Vattnet fungerar även som stötdämpare.

Annah: Kräkandet sitter fortfarande i och har utökats till flera gånger om dagen igen från bara på morgonen.
Det som är skönt är att jag inte mår illa hela tiden, utan jag mår illa nån minut sen blir det toa och så är allt bra igen.
Hungern har kommit nu och jag äter helst hela tiden. Mat ska det vara då och inget annat snacks eller godis, bra det iallafall :). Sen börjar det hända lite på vågen nu, nångång kommer det väl? 2kg+ sen jag plussade och det känns helt okej. Magen jäser som fasen och ska försöka ordna till en magbild imorgon, för det vet jag att ni är nyfikna på?

Bara för att jag tjatar om att jag vill ha bebisen NU så känns det som den kommer om 1vecka.
Har små panik och vill börja handla och fixa allt nu så det är klart.
Jag har ju inte handlat något, jo filten jag fick, tröjan och byxan som är alldeles för stort för nyfödd bebis.

Men det är ju också det, va fasiken är det man behöver?

Endel kan nog tycka att det är tidigt att börja handla, nu i v16.
Men från att veckorna gått extremt sakta så börjar dom rusa förbi.
Sen så är det ju inte så billigt med allt som ska köpas heller så gör man det i omgångar så slipper kontot få en chock ;)

Ohh god.. Panik panik panik!

Det jag tycker känns mest synd med att vara gravid såhär på sommaren är att man inte kan göra det jag vill göra :)
Jag vill åka till Liseberg och grönan åka j*vligt mycket karuseller tills jag spyr.
Men det får man ju inte göra :(
Läser massa olika om det och vissa BM säger att det får man absolut inte och andra säger att det går jättebra.
Men ja Better safe then sorry!
Jag skulle nog aldrig kunna förlåta mej själv om det hände något.

Den här dagen kommer nog bli den längsta i mitt liv!
Baby är och hjälper sin bror att bygga garage och alla min vänner är på power meet, jag är inte ett dugg avis ;)
Sånna saker saknar jag också, att åka iväg med vännerna på flera dagars fest.
Visst kan man ju åka med ändå och vara nykter men nja man kan fan inte ha lika roligt då ;)

Men jag vet att allt detta jag avstår nu under dessa månader kommer att vara så himla mycket värt det när den lilla fina saken i magen kommer ut :) Då kommer jag ju även få någon att pyssla med som jag inte har nu. Antagligen inte lika långtråkigt då haha. Såå bebin!! Kom ut nu!

Mitt hår på kroppen växer som aldrig förr, ska jag ha släta fina ben gäller det att jag rakar dom varje dag (typ flera ggr).
Det är det nog kanske många som gör(?), men eftersom jag oftast har byxor och leggings så räcker det med en gång veckan iallafall tidigare då håret växte saakta sakta.
Plus att jag levt med Baby i 6 1/2år så då är det inte så värst noga för hans skull heller haha.
Men nu satte jag på mej ett par kortare braller och fick se benen, OMG!
Det var det värsta jag sett på mig själv, vad är det som händer?

Det var inget smågodis, suget släppte och det kom ett nytt.
Jordgubbar?!!?
Jag som verkligen hatar jordgubbar och tycker det är hemskt vart så himlarns sugen att jag var tvungen att köpa en bytta.
Det luktade gott men smakade inge vidare, så nä det var fortfarande inget för mej :)

Det började för någon dag sen.
Ont i ryggen, typ svanken och neråt.
Tänkte att det är nog bara för att jag är otränad men det gör ontont, så kollade på familjeliv om det kunde vara något annat.
Hittade detta http://www.familjeliv.se/Forum-2-8/m27267120.html

Kanske kan vara värt att ringa BM att fråga om det inte släpper inom några dagar?
Eller är jag bara nojjig nu?

Alltså usch!
Jag ser bara skabbigare och skabbigare ut för varje dag som går.
Håret ska helst tvättas 3ggr/dan och hyn har åter igen sagt upp sig.
Magen bara jäser, iofs är det bra men det känns ivägen mer och mer för varje dag. Hur fasen kommer det kännas om några veckor till? Men gissar att man vänjer sig?
Man får väl inte klaga nu utan bara tacksam för att man har en bebi i magen, men jag måste få gnälla ur mej liiite.
Förhoppningsvis så går den här fulheten över snart, men tänk om den sitter kvar tills barnet kommer?
Kommer ju säkert vara såååå värt det :)

Men jag har läst någonstans att man blir "fulare" om det är en kille/tjej i magen. Kommer inte ihåg vilket bara.
Hoppas på tjej ;)


 

Det kanske börjar bli mycket barnkläder jag vill ha nu, men jag hittar ju bara mer och mer roligt.
Jag vill ju att min bebi ska ha skojiga och fina kläder och dessa tackar jag inte nej till.

Kroppen: Man kan känna sig nästäppt och ha lätt för att blöda näsblod när man
är gravid även om det är mer vanligt under slutet av graviditeten.
Nästäppa beror till stor del på den ökade mängden östrogen samt ökad blodmängd som i sin tur mjukar upp brosk och vävnader vilket gör att man blir täppt i de trånga näsgångarna. Det kan i sin tur göra att man snarkar om nätterna. Blodkärlen kan även vidgas vilket medför att man lättare blöder näsblod.

Fostret: Huden är genomskinlig och man ser blodkärlen. Armarna kan röra sig och händerna kan knytas. Hjärtat pumpar ungefär 28 liter blod/dygn och hjärtljuden kan avlyssnas med en doptone. Ögonlocken stängs och kommer inte att öppnas igen förrän i sjunde månaden.

Annah: Nästäppt är jag alltid och extremt beroende av nässpray. Hoppas bara inte det blir värre nu för jag gissar att nässprayen inte kommer att hjälpa då :S. Snarkar hoppas jag att jag börjar med, så Baby kan få igen för alla sömnlösa nätter han gett mej ;)
Illamåendet börjar släppa, det är bara där på morgonen nu och tandborstningen är fortfarande extremt jobbigt.
Så det är inte mer än illamåendet som påminner att jag faktiskt har en myra i magen.
Iofs så är jag mera gnällig och känslig men inget jag direkt lider av, kanske andra ;)

Vad har bebisar för storlek på fötterna?
Första månaden, växer dom superfort?

Det är helt sant nu faktiskt!
Sitter i fotöljen och dricker mitt morgonkaffe naken, kommer sluta med att jag åker till Uppsala så också.
Eller nja inte riktigt..
Men iallafall, eftersom tuttarna växt så har alla klänningar blivit för korta, byxorna spänner över magen och det är obekvämt.
Testat med snoddar men det var ju inte heller bekvämt.
Har visserligen mina mamma jeans men det känns som det är lite för varmt med dom nu.
Har ett par till att använda men dom har jag haft nu i flera dagar och det känns ofräscht att sätta på sig dom igen.
Men det är väl så nu, man får ta vad man har..

Toppar har jag så jag överlever, men byxor måste införskaffas. Men det mesta är på rea nu och helt utplockat.
Så det får bli en topp och leggings med rumpan bar haha..

Kanske får bli en sväng in på lindex och se om dom har linnebyxorna kvar.