Japps hemma igen från ett DBT möte med min terapeft (stavas det så?).
Jag gillar henne massor för det är så otroligt lätt att prata henne, det känns som att tiden är alldeles för kort och tar slut alldeles för fort. Iallafall när man som jag har massor att ösa ur sig, plus att det inte är nån ordning på tankarna så allt blir en blandad kompost, från det ena till det andra på 2sec.

Skrev ju aldrig förra veckan hur det var på första gruppmötet, hade inget den här veckan.
Men det gick bra.
Jag som var så himlarns nervös, men det var ju inte läskigt alls.
Det var spännande och intressant, att få koll på vad som menas med medveten närvaro. Men en övning som vi ska göra varje gång som start var inte nice!
Man ska känna sin kropp och vara närvarande i den, typ nått sånt. Det funkade inte, jag ville bara krypa ur skinnet och klarade inte alls av att slappna av. Men dom sa att det var vanligt på ångestpatienter, och jag är ju en sån. Men jag tror att jag kommer att lära mej med tiden, snart kommer jag vara en hejjare på det där.


Vi var inte så många heller, 5st tjejer och sen 2"lärare". Skönt att det är så några, man får mera tid för sig att prata och synas/höras.

Ska bli intressant med nästa möte, denna första gång pratade vi ju mest regler och vad medveten närvaro är för nått och vad vi ska lära oss under den här tiden.

Man kan sammafatta allt som att stanna upp och att tillåta sig att uppleva nuet. Meditera, mindfulness