För fullt i magen, stor fight mellan pärlan och livmodern.
Först en sammandragning så hela magen blir ihop knycklad, då blir pärlis sur och boxar runt när den väl har släppt taget om henne. Jag förstår henne, vem skulle inte bli sur..

Men har inte tänkt på det förr eller så har jag men bara glömt bort det, varför man egentligen har sammandragningar.
För dom är ju jättebra ju! Så nu ska jag bara vara nöjd och glad varje gång det drar ihop sig ;)
Man ska inte börja fundera på varför kroppen gör på olika sätt för man blir lika imponerad varje gång och kan inte sluta tjata och prata om det hihi.