Rubriker
Varför ska man ha så svårt med det? Sätta namn på alla saker är svårt och ger mig väldig ångest. Jag sparar nästan aldrig mina arbeten i photoshop utan stänger aldrig ner det och låter det vara igång tills jag är helt klar. Då kan man ju döpa det till vad som helst i en jpg fil och det är ju lättare att öppna och kika efter vad det nu kan vara än att öppna en photoshop fil. Men varför ska det ge en ångest att namnge sina egna saker? Det går bara inte, jag kan ju inte köra standard untitled jämt. Sen det här med bloggar man skriver, eftersom jag bloggat snart varje dag i 10år så borde man vara vann och kunna sånt. Men allvarligt talat jag har aldrig kommit på någon vettig rubrik någonsin. Eftersom jag ofta är en sån som skriver helt blandat och inte har speciellt mycket ordning på det jag skriver så är det ännu svårare att rubrik sätta det. Men det är ju mitt sätt att skriva och kommer alltid vara, tro mej jag har försökt mej på att vara "ordentlig". Så nu ska jag komma på ett nytt system till det med rubriker, det andra att namnge saker kommer nog aldrig att gå. Det slutar alltid med långa meningar som förklarar vad det kan vara. Men när jag sen ska använda det igen så slutar det med att jag inte fattar alls. Svårt sånt här, vardagsångest..


Mailen
Den är också en sak jag får mer och mer ångest för att öppna. Jag vet inte varför? Jag har alltid överfullt med mail jag inte öppnat, så vill jag inte ha det utan helst ha det strukturerat med mappar för olika saker och ja helt enkelt ordning. Vad är det jag är så rädd för? Att det ska poppa upp en tjuv (min största rädsla) och bita mej i näsan? Det är ju bara massa skräppost som ska raderas, sen var det ju inget mera? Vad är det som är så läskigt med det Annah? Jag blir bara så trött på mej själv. Behöver jag säga att jag är lika rädd för posten?

Maten
Ja jisses det där med mat och jag är ett stort ångest och mysterium. Jag kan inte äta när jag är hungrig om inte klockan är ett visst klockslag, även om jag är så hungrig så magen skriker. Det går bara inte! Det är som nu jag skulle verkligen behöva äta frukost, men nja det är för tidigt. Sen så blir det en spärr som kommer upp och "nej usch nej" tänk om nån skulle se det och bli arg? Arg? Va? Varför skulle någon bli arg för att jag äter frukost? Jag är för orolig för andra, vad ska dom tycka om det? Jag kanske äter på fel sät t? Så fort någon annan än jag själv börjar prata om att man ska äta mat så kickar ångesten igång.

Jag tror det mest är tvångstankar och bara dumhet. Men även att allt går ut på att ingen får bli arg på mej. Ingen aldrig någonsin får vara arg mot mig. Jag gör allt för att ställa allt till rätta igen om någon skulle kännas hotfull, jag mår inte bra av det. Sen varför skulle man vara arg för att jag inte kan sätta superbra namn på saker? Kolla mailen, eller äta när jag är hungrig? Det här är ändå dom 3ämn ena som stör mej just nu. Det finns nog minst 100 saker till jag skulle kunna skriva om. Men låter det vara till någon annan gång, kanske skriva ur mej 3 iveckan som terapi? Höra att det finns andra som tänker likadant kanske? Att jag är bara knäpp som tänker såhär och sluta upp med det? Jag vet inte antagligen är det nått sånt.