Det började väl igentligen med att jag kände dagen innan den 27:e att det var något som inte var som det skulle och att det nog var pågång inom snar framtid. Det var liksom bara en känsla som sa att nej nu är det något som inte är som det ska inte att jag hade ont eller så utan bara instinkt.

Vaknade sen dagen efter 28:e klockan 06.15 på morgonen av att jag fick en värk, det känndes som att pullis skulle gå sönder och ryggen gå av. Tänkte att det nog bara var en förvärk, men sen när dom fortsatte komma med 10minuters mellan rum så förstod jag att det nog var dax. Ringde till P som vart lite förvirrad och nervös och frågade om han kunde ringa upp mej sen istället haha. Ringde in till förlossningen och dom sa åt mej att vila, äta och försöka med värme på smärtan.

Vid halv åtta tiden kom äntligen P hem och tog över klockningen av värkarna, jag var inte riktigt kapabel till det längre.
Då var det 6minuter mellan dom, jag försökte med dusch och vetekudde men det hjälpte inget alls.
P fick en lite boa attack och diskade, plockade och tvättade undertiden jag försökte andas igenom värkarna.
Vid 9.00 gick det inte längre, då var det mellan 4-6minuter mellan värkarna. P fick ringa in till förlossningen och jag fick precis en värk när dom svarade och dom sa "Det låter som att det är dax att komma in nu".

Så packa sista grejerna och ut i bilen och iväg.
Bilresan kommer jag knappt ihåg för jag hade så himlarns ont, vet att jag försökte avleda mig från smärtan med att uppdatera er här, smsa och sjunga massa Takida mellan värkarna haha.

När vi kom fram vid 10.00 fick jag lägga mej i CTG'n en stund och allt såg bra ut, sen kände dom efter hur det stod till där nere och jag var öppen 4cm så vi vart inskrivna och fick ett förlossningsrum. Riktigt mysigt rum faktiskt :)
Satte på mej sjukhus kläder och satte mej på "bollen" (pilates) och roterade runt och började med lustgasen, det var helt underbart att sitta på bollen! Kan jag verkligen rekomendera, satt där nästan hela öppningsskedet. Eller så stod jag vid gå bordet och det var också jätteskönt, men svårt att kunna stå upp när det kom värkar. Man ville bara kliva ur sig själv och gå därifrån.

Från 10 till klockan 12 så hade jag öppnats 2cm till och var då öppen 6cm.
Klockan 14 så hade jag inte öppnats mera så då tar dom hål på mina hinnor så vattnet skulle gå.
Vart inget "splosch" som jag hoppats på ;) utan det kom ut lite då och då. Nästa bebis hoppas jag på ett "splosch" på golvet eller nån annanstans :). Sen efter det har jag ingen koll på tider längre bara att jag får ondare och ondare, lustgasen höjs hela tiden och tillslut hjälper den knappt.

Blir erbjuden att fundera på EDA och just då har jag så himlarns ont så jag tänker att det kvittar om det tar längre tid eller inte, jag dör om dom inte tar bort lite smärta. Så det sätts EDA 2gånger för det hjälpte inte på första, men efter det så stannar allt av.

Jag ligger öppen 10cm i 4timmar och får inte krysta, det var fruktansvärt. Hade så j*vla ont så tillslut skäller P ut barnmorskorna och jag säger åt dom att snitta mej och stänga av skiten = värkstimuleringen. Dom går och ringer efter en läkare och sen 10minuter senare kommer hon och säger "Hej hej jag heter ... och nu Annah, nu jäklarns ska vi föda barn". Hon kliver fram till värkstimulerings droppet och sätter det på max (dropp påsen tog slut på nolltid.) och sen är det flera barnmorskor som tar tag i mina ben och trycker upp dom till öronen (känns det som). Sen är det bara att sätta igång och krysta, det var det värsta med hela förlossningen. Det var och kändes exakt som att skita ut en medicinboll. 20minuters krystningar så är hon äntligen ute! Klockan 00.13


Sen var det inte nog med det, det ska sys en himlarns massa också. Vet inte hur många stygn dom sydde men det var iallafall invärtes och utvärtes och dom höll på i en timmer och donade. Jag frågade om det var en tavla dom skulle korstygna ihop där nere, och att jag hoppades på ett vackert motiv haha. Undertiden fick Chloé ligga i famnen på stoltaste och tröttaste pappan. 

Efter det vart det duschning och ombyte, som var det skönaste på länge! Sen fick jag äntligen hålla i lilla Chloé igen.


Så allt som allt från första värken hemma till att hon ligger på mitt börst så tog det 18timmar, 14 av dom på förlossningen. Kändes inte alls som att det tog så lång tid, och jag tycker att det gick alldeles lagom fort.
För även om det stannade av så kändes ändå hela beloppet som att det var väldigt aktivt och det hände saker hela tiden, antagligen för att man satt på bollen och aktiverade sig hela tiden.
P var med hela tiden och var världens duktigaste och underbaraste! Han masserade, höll handen och stöttade till max.



Efteråt så sa jag aldrig mera skulle föda barn men jag ändrade mej redan 2dagar efter ;) Det är värd all smärta helt klart!