Tänker ibland på hur livet förändrats, för nått år sen så var livet totalt uppochner, kraschat och riktigt svart.
Jag jagade döden och ville inte finnas mer. Tack alla fina vänner, familjen och min älskade Patrik för att ni stod ut och orkade med mej! ♥

Men så tittar vi på nuet, allt helt jävlasjuktunderbart (finns inga bra ord för hur bra det är ;)) och jag sa till mej själv här om dan :
Jag älskar livet, jag vill leva förevigt! Jag mår bra och trivs!
Det var för mej ett jättestort steg att ta genom att säga det, jag lämnade då den där gamla destruktiva Annah bakom mej.
Fick en orolig känsla i magen, sjukt mycket känslor som kom genom att ta farväl av en del av sig själv.
Eftersom den Annah vart en så stor del av mitt liv.

Men inte nu längre. Jag har lärt mig att hantera saker som känns jobbigt i livet på rätt sätt, och att kunna validera, acceptera och använda sig av massor med medvetennärvaro är något som hjälpt mig enormt.
Tack Lena och Eva för att ni lärt mej!

Min älskade bebis, min finaste Chloé tack för att du valde att komma till oss!
Som en liten ängel som kom och räddade mej.
Du är så himla himla fin, och så underbar! Det absolut bästa som hänt i mitt liv, delat med din pappa såklart.



Det är så himlarns mycket känslor som kommer när jag skriver det här, för jag känner ändå det där "jag förtjänar inte att ha det såhär bra, du ska inte må bra". Men det gör jag ju och jo det ska jag!
Den där attacken på sig själv med negativitet. . Men det är ju inte så lätt att tänka positivt om sig själv när man alltid tänkt negativt. Men jag jobbar fortfarande på det :)