Galen.
2010-02-23
11:53:44
♥ Chloé
Nån natt har det väl vart som vanligt men större delen har vart helt fel.
Hon vaknar och ropar på mej, vägrar somna om, är arg, är ledsen, inget är bra, ställer sig upp så fort jag lagt henne ner osv.. På dagarna märker man ingen skillnad alls på henne, bara på nätterna är hon inte sig själv längre.
I natt höll jag på att bli totalt galen, mannen jobbar ju så mkt och har blivit gravid han med så han kan man ju glömma om att få hjälp av. Försök väcka honom på natten och be om något och få han att förstår, hmm nej. Tror han faktiskt är närmare medvetslös än sover på natten..
Iallafall jag somnar, och sen börjar det. hon väcker mej hundra gånger på nätterna. Är det en riktigt dålig natt blir det väl 1gång i timmen jag får gå upp och klappa på henne och plocka upp nappar från golvet som hon slängt iväg.
Skulle säkert hjälpa om jag 5mm henne några gånger på nätterna men är så satans trött så jag vill bara att hon ska vara tyst. Funderar på om jag ska skaffa öronproppar och gå och sova i gästrummet en natt så jag får sova ut. Men jag vet också att mannen inte vaknar när hon skriker. och det känns inte riktigt okej..
Samtidigt som jag känner att hon måste börja sova ordentligt snart igen, för snart kommer jag inte kunna sova ordentligt på nätterna igen. Sover redan nu mycket sämre. Plus att sen kommer ju lillabrodern och ska äta nonstop i några månader säkert. Herregud herregud, vad ger jag mej in på igentligen..
Säkert en fas, men vafasen den borde ju ha gått över nu. Såhär länge har hon aldrig "fasat" förr.
Fler med 1åringar som sover skitdåligt?
19:34:10
http://hemmahosmammaemma.blogspot.com/
Det är nog en fas, vi hade det likadant under ca: 1 månad. Skitjobbigt rent ut sagt men det gick över tillslut. Dock krånglade hon igen nu ikväll men jag hoppas det bara var tillfälligt.
Jotack, vi har det likadant här. Från jättelätta läggningar både på dagen och till natten och hela nätter, så krånglar hon nu länge länge innan hon finner sig i att sova. Spelar säkert in att hon är förkyld också, men det är inte bara det. För så fort jag lägger henne och står där och klappar och nattar så får hon för sig att hon ska leka, hoppa, skratta högt och massa annat tok. Blir lite galen. Men det hjälper faktiskt inte hur länge jag än håller henne vaken och hur länge jag än står där och nattar, utan hon somnar när jag gått ut från rummet, låtit henne grina lite och lugna sig. Känns inte som att hon blir ledsen av att jag går ut utan mer sur, för det är riktigt ilskna skrik man kan få efter sig ibland.
Min man sover också som en stock om nätterna. Det går knappt att få liv i honom och barnskrik vaknar han inte av om dom så ligger precis brevid honom i sängen och gapar för full hals.
MEN! När jag sover på annat ställe (i bäddsoffan eller hemifrån) vaknar han av minsta knyst. Det är som att han i vanliga fall vet att jag går upp och därför inte behöver vakna. Men när han är själv slår även denna pappans föräldrainstinkt in :)
Ni kanske skulle prova, för sova måste du ju! Du kan ju skippa öronpropparna (utan att tala om det för mannen?)de första gångerna så att du hör om han faktiskt inte vaknar.
vad jobbigt, hon sover inte bra mellan er då? då kunde ni ju tagit upp henne och låtit henne somna in bredvid er och sedan burit tillbaka henne när hon ändå sov djupt tänkte jag. så kan vi göra ibland med dante. men jag vet precis hur jobbigt det är, vi hade det likadant. tycker synd om dig som måste ta detta när du är gravid också, tufft! men håll ut! det finns ett slut! kram
Det är säkert över snart! Det brukar ju inte hålla på mer än 1 månad när det är en fas. Men det är ju en jävligt jobbig månad! Kram på er
