Bråttom ut i världen hade han allt våran lilla bror.
Tisdag kväll vid 22 tiden går vi och lägger oss, 23.00 vänder jag på mej i sängen och hör "poff" i magen och sen var det översvämning i sängen. Verkligen översvämning! Roligt eftersom jag verkligen ville veta hur det kändes när vattnet gick sådär "splash". Jag reagerade med ett chockat läte och mannen som somnat stod upp på två röda och frågade vad det var. "Vattnet!" han sliter av mej täcket och kollar och springer sen och hämtar handukar och sliter bort lakan. Han undrar vad vi gör nu och ja jag vet inte jag känner ju inget mera så jag får väl ringa förlossningen.

Säger till mannen att vi får nog vänta ett tag med att åka in eftersom jag inte har några värkar och att vi kanske får åka in imorgon bitti. Ringer mamma och förvarnar att det kanske blir en bebis snart och hon kommer över. Han går och duschar medans jag ringer förlossningen som tycker vi ska packa väskan och komma in. undertiden jag pratar med dom så kommer det en värk, aj satan!

Sen kör det igång direkt med två minuter emellan och aj fan vad ont det gör. Såfort jag rör mej så kommer det en värk igen så väldigt intensivt var det. Så det var bara snabbt snabbt iväg till förlossningen. Kommer in dit får sitta kopplad i ctg som inte registrerar en endaste värk? Men ja det hade jag ju som dom lyssnar ju på mig, blir undersökt och är öppen 5-6cm. In på förlossningsrum och äntligen lustgas!


Suger i mej för kung och fosterland och sen är det typ svart tills han är ute haha. Hinner inte få någon eda och jag säger då det att jag kommer inte göra om det igen utan. Tycker jag knappt han komma in där på rummet fören det börjar trycka på och det är dax att krysta. Hjälp vad ont det gjorde denna gång jämfört med Chloe då jag var helt bedövad där nere (eda). Henne tog det knappt 20minuter att krysta ut nu tog det nog lite mer än 30, så inte så jättestor skillnad men just då kändes det som en evighet. Vet att jag tänker att det känns som att vara brutal hård i magen och sen inte ha bajsat på några veckor haha. Sista krystningarna får dom hålla fast mej i sängen då jag försöker ta mej därifrån. Trycker nästan sönder handen på stackars barnmorskestudenten :). Hans hjärtljud går också ner så får andas syrgas genom slutet. Men sen 02:31 så flyger han ut, den känslan när bebisen kommer ut och trycket släpper, åh den bästa känslan i världen tror jag allt!

Så 3.5timme från att vattnet går i sängen så har jag våran lilla(slemmiga)bror på bröstet, underbart! ♥

Vart några stygn sydda efteråt men sprack tackolov inte alls lika mycket denna gång.
Känner mej sjukt pigg och fräsh nu efteråt och har inte speciellt ont någonstans. Svanskotan var den som gjorde ont och sen hemska eftervärkar. Men inget som några värktabletter inte hjälper mot. Men annars helt jättebra, funderar på om kroppen missat att jag fött barn?
Tidig hemgång vart det för oss och vid 11 lämnade vi förlossningen. Jätteskönt att komma hem och att allt gått så bra och fort. Men ja jag har hellre en förlossning på 16timmar (som med storasyster) än en på 3.5timme. För det gick alldeles för fort och var alldeles för intensivt. Såfort någon rörde vid mej så framkallade det en värk så några utbrott på mannen och barnmorskor vart det ;)

hmm ja det var nog det jag kommer ihåg, är det något mer ni vill veta fråga gärna :)